I somras återupptäckte jag kalejdoskopet. Yngsta systersonen hade just fått ett. Fantastiskt. Visade sig förstås vara rena guldgruvan för mönster.

Väl hemma i stan gick jag på jakt efter ett eget, hade gett mig den på att jag skulle ha ett, men icke, stod inte att finna någonstans. Till slut fick jag ge upp och började istället klura på vad jag behövde för att kunna tillverka ett på egen hand, omständligt kändes det, bara spegelbitarna liksom, hur enkelt är det att få tag på dom i rätt storlek? Kanske skulle det gå med typ folie? Njae. Mycket bök för något som kanske inte ens skulle funka, men vad gör man inte för konsten…

När jag kom hem den kvällen låg det ett stort brevpaket på mitt skrivbord. Avsändare syster P. Hade inte den blekaste vad det kunde vara, kanske något i keramik som tack för hjälp med bloggen eller nåt? Jag öppnade brevet och där låg den: en byggsats till ett kalejdoskop. Lyckan var total.